ensammatankar.blogg.se

Jag har insett problematiken med så mycket den senare tiden, mest problematik kring att jag inte vill äta, att jag aldrig vill äta fastän jag önskar att jag kunde äta jämt (så komplicerat att jag går i bitar). 

De senaste dagarna har dock både pengarna och den större delen av min mat hemma tagit slut. Så jag har ätit ett ordentligt mål mat enbart en gång varje dygn, och ibland har det varit ännu längre mellan.  Men det är okej. 

 

Inatt satt jag i ett vardagsrum och stirrade på Oscarsgalan precis som ett gäng andra, vi var ganska många och alla åt sitt godis, drack sin läsk bjöd runt på sina chips. De la till och med fram en stor påse vingummin som var fritt fram för alla att äta från. 

Jag hade inget godis, jag hade ingen läsk, jag hade inget och det enda jag kände var magont och nervositet av att sitta bland allt detta. Jag trycker motvilligt i min några vingummin under kvällens gång och får smaka lite chips. Där sitter jag i hörnet av en soffa och håller mig om magen, tänker: låt dem inte förstå, jag vill inte att de ska fatta att jag bara är helt trasig och galen.

 

Jag har såklart vänner där jag inte behöver tänka på detta, där jag kan äta middag, chips och godis utan att bli rädd att verka annorlunda. Jag hatar att jag har så svårt att äta middag hos människor, jag försöker alltid på någotvis se hur mycket alla andra tar för att ta ungefär lika mycket, sedan inser jag att det ändå är för mycket och att folk antagligen sitter och tänker: varför i hela friden måste hon äta så mycket?! 
Andra gånger så tar jag mindre, tänker att jag kan ju alltid ta lite mer när jag ätit upp. Men när jag väl är klar med potionen vågar jag inte ta mer. Jag vill inte verka glupsk och omättlig. 

Jag önskar att jag kunde äta utan att göra väldens sak av det varje gång.