ensammatankar.blogg.se

Nu har jag precis som resten av denna vecka vridit mig i sängen, försökt trötta ut mig med serier och så fort jag lägger bort datorn och lägger mig tillrätta så stämmer inget. 

Han är flera hundratals mil bort, och jag ligger i hans säng och kan inte sova för att madrassen inte rör sig av hans andetag eller hur han ibland suckar djupt och kastar sig ett halvt varv i sängen. Ingen som smyger armen om en mitt i natten. Det finns ingen nacke att gömma ansiktet i när livet känns lite tugnt, som det brukar såhår på småtimmarna, ingen att väcka för att bara få en kram. 

 

Just nu somnar jag så sent att folk har börjat röra sig igen och väckarklockor ringer hos grannarna och vaknar igen vid middagstid. Jag hade glömt hur det var att vara själv. 

Men snart är helgen här, och snart är den slut och då kommer han vara här igen och jag kommer att kunna sova igen!