Sweet nothing.
Livet har sin sakta gång, snön kommer och snön har smällt innan jag slagit upp ögonen dagen efter.
Snöslask byts ut mot ösregn som blir dimma och jag sitter inne, på min säng, i mitt rum med en tekopp mellan händerna och blundar.
Jag tänker på att få hångla, få dra mina händer genom någons hår, få le och skratta med någon. Jag tänker på någon att hålla i handen såhär i höstdimman innan snön faller igen. Jag tänker på en pojknacke att vila näsan mot, vad som helst.
Jag blir så rastlös, när jag är ensam, utan att vara intresserad av någon man alls. När jag stirrar in i väggen utan någon att längta efter, när jag inte har en anledning att titta på telefonen. Jag kräver inte ens kärlek, jag behöver bara någon som håller om mig ibland.
