ensammatankar.blogg.se

Allt det där jag inte får säga till honom.

Publicerad 2014-01-08 16:48:45 i att andas,

Någonstans i mitt omedvetna så ligger han gömd, som för att leka kurragömma och hoppa fram när det passar honom bäst. Inte när jag skriker "Fritt fram!" och är redo utan hans uppenbarelse skrämmer mig lite. Så att jag måste stanna upp, vackla till och blinka tre extra gånger innan jag kan skaka av mig känslan. Och sedan har han gömt sig bakom en ny synaps för att lurpassa på mig.
Kvällarna är värst, när mörkret har lagt sig som ett tjock duntäcke omkring mig och kroppen kliar från insidan. För därinne springer han omkring, från handflatorna och ut i hälsenorna. Och jag vet att jag egentligen bara behöver sträcka ut armen, ta telefonen och lyssna till kopplingstonen. Och när han svarar kommer jag att lägga på luren, för det det enda jag egentligen har att säga honom är sådant man inte får säga.

Jag är så jävla kär i dig, hur kan du inte förstå det?

Du är pusselbiten som fattas mig, du är limmet som behövs i mina fogar. Du är doften av regn mot asfalt, du är nyklippt gräs på sommaren. Och om bara några dagar kommer du glida mig ur fingrarna, precis som sommarens sista varma dag alldeles för fort blir höstens första. Och du passar mig bättre än min bästa tröja, även om den är kabelstickad i det vackraste garnet med ett mönster som skulle göra vilken konstnär som helst avundsjuk.
Du är min Halleys komet, och jag kan vänta tills våra omloppsbanor möts igen.
Ingen har kanske sagt det här till dig tidigare, men tittar man noga in i dina ögon när du exalterat försvinner in i en värld av anekdoter och lärdomar som du berättar, så kan man se Karlavagnen gnistra till i dina ögon. Men jag tänker låtsas att jag är den enda som lagt märke till det. Så att jag kan söka Karlavagnen på himlen under kalla vinternätter då du inte längre hoppar fram från dina gömställen i min hjärna och tänka på dig. Så att jag kan ställa mig ute på med en öl sena kvällar och peka på himlen och säga "Ser ni Karlavagnen? Jag har sett den skina tusen gånger starkare förut." och folk kommer rycka på axlarna och skaka på huvudet. Och jag kommer sända dig en tanke, genom rymden, förbi stjärnorna längs Vintergatan och efter en tur förbi månen landar den hos dig. Och kanske ler du då, kanske suckar du och rynkar lite pannan och drar handen genom håret.
Kanske kommer du också att tänka på mig.

 

Tack för vår tid, Äventyret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela