Publicerad 2013-05-29 23:32:10 i
sista veckorna har varit så bra, ni vet när det känns så bra att man bara tänker: jag kommer aldrig ramla ner igen. Och sen som en blixt från klarblå himmel är man tillbaka igen. Jag fick ett jobb, bröt ihop min andra dag och gick hem. Sedan dess har ingen från kontoret hört av sig, utom min fina utbildningskompanjon. Jag grät i två dagar av och till, bet ihop inför alla och bråkade sedan med min mamma och lillasyster. Varav ingen av dem vill ha med mig att göra längre. Men så kan det bli ibland. För att få vara högt upp måste man falla ner ibland.
