Jag lever fortfarande.
En månads radiotystnad, men jag är kvar här. Jag går in ibland och tittar, men jag har bara inte haft något att skriva om riktigt.
Just nu pågår nanowrimo, och jag har snart nått 30 000 ord, och med bara en vecka kvar så ska jag kasta ur mig 20 000 till. Men jag har en förhoppning om att klarar det detta år, om inte annat så har jag aldrig klarat mig så här långt. Så, jag kommer vara stolt hur det än slutar.
Livet i övrigt går framåt precis som vanligt. Det känns som jag är inne i en period då jag bara jobbar, även fast jag såklart är ledig ibland. Men ja, det känns som det är extra mycket just nu bara. Inte mig emot dock.
I övrigt kanske en uppdatering över hur det går utan antidepp, nu har jag inte tagit några tabletter alls på två månader. Och jag mår förvånansvärt bra, jag är glad och positiv och är nästan bara ledsen och sådär när det är befogat. Och ångestklumpen som ibland ligger i magen och halsen är nästan välkommen, och jag ligger ibland invirad i mitt täcke och vägrar gå ut för att världen känns lite läskig.
Men det går inte ut över mitt liv eller mitt arbete, så jag tycker at det kan vara så. Det känns skönt att kunna överleva utan tabletter. Det känns skönt, och förhoppningsvis förblir det så ett tag till.
Om ni undrar över något speciellt, lämna en fråga i kommentarsfältet så svarar jag på det så fort jag får möjlighet.
Ni är bäst!
