ensammatankar.blogg.se

För ungefär tre timmar sedan satte jag mig vid datorn och viskade "okej!" för migsjälv. Det var längesedan jag skrev ett ordentligt inlägg, och jag kände samtidigt att det var dags att skriva om denna J.

Han är nästan tre år äldre än mig, kommer från Skåne och studerar saker som hjärnan och hur saker fungerar i kroppen. Han har bott på en massa ställen i och utanför Sverige. Han bjuder med mig på TP-kvällar och popquiz med sina vänner fastän han vet att jag är världens sämsta förlorare. Han håller alltid min hand när vi är ute, han sitter alltid nära mig när vi är hos någon som för att visa att han faktiskt är min. Och häromdagen när jag och han var på bokrean och vi träffade en bekant till mig så sträckte han sig efter en bok och sa "Ursäkta gumman" eftersom jag var i vägen, och min ytliga bekantskap som stod och pratade med oss tittade på mig och log. När jag går på fester med mina vänner hör jag ibland "Men hallå, vart har du din pojkvän?" och jag får le och säga att han gör något annat just den kvällen, och det gör mig inget.

Jag tror att det här kommer att bli så himla bra, han är så himla bra. Vi är så bra.