ensammatankar.blogg.se

I'm addicted of the way I feel when I think of you.

Publicerad 2013-11-28 03:20:03 i känslor,

Min hud brinner på insidan, varje fiber av min kropp vibrerar vid tanken på honom. Och jag sa verkligen till migsjälv helvete, du ska inte, du ska inte falla. Det är aldrig värt det. Men ändå ligger jag här i min säng och det enda jag kan tänka på är när han pussade mig när jag stod i trosor och borstade tänderna hemma hos honom. 
När jag ligger under täcket kan jag höra Äventyret bakom mitt öra, när han mumlade i mitt hår att jag luktar gott. 
Och jag minns fortfarande hur hans skäggstubb kändes mot mina fingertoppar. Mitt hjärta slår snabbare när jag ser honom i min instagramfeed och jag undrar mest av allt om han tänker på mig. Och så tänker jag på att han vill ses igen i helgen och jag kommer nog vara mer nervös då än förra veckan. 

vi behöver väl inte vara vuxna ikväll!

Publicerad 2013-11-25 01:20:00 i känslor,

Med de orden så var det klart, klockan var 00:43 och jag kastar mig i duschen och kastar mig ut i kylan in i en bil. Men en destination, Äventyret. Vi har inte träffats, någonsin, jag har någon gång sett honom på avstånd i vimlet av människor som tar upp stadens gator. Men när jag bläddrar igenom min instagram-feed stannar jag alltid lite extra precis på hans bilder. Överväger att gilla, låter bli, ångrar mig och gillar bilden ändå. 
Han är åtta år äldre än mig, ochnär jag nervöst trycker på hans porttelefon och inget händer så skickar jag iväg ett skakande sms med orden utanför, tror jag. 
 
Äventyret kommer snart nerspringandes för trappen slår upp dörren och kramar mig, som att det vore det mest naturliga att göra i hela världen. Jag kramar generat tillbaka. Vi försöker få fart på konversationer, jag sa att han bodde fint, granskade hans bokhylla och lyssnade till tonerna av Tallest Man on Earth som spelades från TVn. Jag dricker julte i hans soffa med knäna vid hakan och i ljusskenet från värmeljusen ser jag honom berätta om hans passioner, hur hans ögon glittrar till pojkaktigt när han blir exalterad över något han försöker förklara. Jag lyssnar när han pratar om saker jag inte upplevt ännu. Jag är medveten om att framför mig sitter inte en pojke, utan en man. Och jag kan inte säkert säga om det satt en kvinna eller flicka mittemot honom. 
Vi bestämmer oss för att se en film ingen av oss sett på Netflix, vi sitter en bit ifrån varandra, vi trevar och trånar men ingen flyttar närmare, båda skruvar sig några millimeter åt den andres håll men vi möts inte. Vi sitter bara bredvid varandra tills han frågar om vi ska skedas istället. Och då får det bli så, och hans händer vandrar från nacke till axel till höft och tillbaka igen. Och det är inte pojkhänder som jag är van vid, det är inte lika osäkert och trevande, utan snarare mjukt men bestämt. Och jag känner mig plötsligt i underläge, med mina 21 år är jag inte så levnadsvan trots allt. 

Och när han pausar filmen bara för att kunna kyssa mig så kysser jag tillbaka. Och jag känner mig så liten i hans famn, fast som om det är där jag ska vara. När jag fnissar till frågar han vad jag tänker på. Och jag svarar: Jag brukar tråna efter dig i min instagram-feed. Och jag får hångla med dig. Och hans ögon glittrar till och säger Jag brukar faktiskt kolla din instagram ibland, för du är så fin. Och vi fnissar tyst och lägger pannorna mot varandras. 
Vi ser klart filmen och pratar om saker samtidigt, små fragment ur våra liv som vi delar med varandra. Vi släcker ner allt utom ett ljus och lägger oss i sängen, vi ligger i underkläder och tittar på varandra. 
Jag inser att jag måste ses som så mycket yngre än honom, jag pratar om saker och han kysser mig lätt på pannan och säger, allt det där kommer lösa sig. Jag visste inte vem jag var när jag var 21 heller. Jag växte nog inte upp förrän jag var 25.
Och jag tröstas på något sätt av hans ord, när jag berömmer hans mod att flytta till München i sex månader för en praktik, för det skulle jag aldrig våga. Men det kommer jag, en dag, det är han helt övertygad om.
Han söker min hand och trycker den och vi pratar och pratar. Han frågar om jag vill ligga eller inte, att det inte spelar honom någonsomhelst roll. Att det är upp till mig och jag tittar bort, mumlar att jag inte vill sabba något. Och han lägger händerna om mina kinder och säger att jag inte borde vara så rädd för det, att det inte är någon fara. Och jag tror på honom, jag är helt förtrollad över denna märkliga varelse som öppet pratar om saker mina jämnåriga aldrig skulle få för sig. Han debatterar öppet med mig under täcket om sex, och jag skäms lite och han tycker inte att jag ska skämmas över det. Och han säger att jag är snygg och trevlig. 
Men tystnar, allvarsamt, rynkar lite på pannan och berättar sedan att han kommer åka till München, vad som än händer och att det skulle behövas mycket känslor från hans sida för att binda upp sig innan han åker. Och jag vet att han menar det, och jag säger som på skämt att jag inte tänkt snärja honom och hoppas att han inte åker.
 
Vi har sex, och hans händer är fortfarande bestämda men mjuka. Inget trevande, ingen rädsla för att göra fel och jag känner mig så liten och oerfaren. Vi somnar omslingrande i varandra efter att ha pratat ännu mer. När vi vaknar klockan 13 så gör han kaffe åt mig som jag får dricka i sängen med honom och han ger mig en snus från sin dosa. Och han pussar mig, som att det var världens naturligaste grej. Och när han ska gå och duscha kastar han av kläderna ogenerat framför mig och går in i duschen och han kommer tillbaka lika naken och ogenerad fem minuter senare. När jag klär på mig omfamnar han mig bakifrån och kysser mig i nacken och jag försöker trycka bort fjärilarna i magen. När vi skiljs åt utanför hans port så kramar han mig och ger mig sedan en lång puss, glittrar med ögonen mot mig och säger "Vi ses nog snart igen!"
 
Han är fin han, Äventyret. Men jag ska inte bli kär. Det vore onödigt.

And like some drunken in this city I go singing out of tune.

Publicerad 2013-11-21 03:20:55 i ur min kamera,

Eftersom det efterfrågades lite bilder när jag frågade er i föregående inlägg följer här några foton från min nyårsresa med min familj 2011-2012 som hade destination Berlin, där vi umgicks med mina släktingar som jag aldrig träffat innan den veckan. Bilderna gör mig alldeles varm i hjärtat och får mig att längta så himla mycket till julen.
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela