ensammatankar.blogg.se

måndagslista // I don't like mondays.

Publicerad 2014-03-24 22:24:00 i att andas,

Hur ser din skrivbordsbakgrund ut?
 
 
 En bild du tar med photobooth nu tack!
 
 

Tre saker du har gjort idag:
- varit på jobbet
- kramats med Spänningen i hans soffa.
- kom ca 2 minuter sent till jobbet, vilket resulterar i att jag nu måste bjuda min utbildningsgrupp på fika. Det var inte värt de extra minuterna i sängen.

Det tråkigaste som hänt i år?
Allt bråk med min familj tror jag. Det har varit så himla jobbigt faktiskt.


Det bästa som hänt i år?
Det är nog två saker, 1) att jag får läsa statsvetenskap med ungefär världens bästa människor och 2) att jag nu fått jobb med ungefär likvärdigt bra människor. Alltså, åh!

Tre senaste sms:
"härligt bara att kliva in, dörren är öppen. :*" - Spänningen
"Oj, hade telefonen på laddning såg först nu! :/" - barndomsvän
"Så, vad blir det för fika imorgon? ;)" - kollega

Nuvarande besatthet:
musik: Caliv Harris - Summer
tv: Carrie Diaries, HIMYM och Girls
kläder: Att använda alla mina kläder som om de var nya, pga ingen på jobby har ju sett dem! Åh.
mat: Havregrynsgröt i alla dess former!

Det mest romantiska som hänt på senaste:
romantiskt som hänt mig: när Spänningen pussar mig i nacken när han vaknar på morgonen och han tror att jag  fortfarande sover.
romantiskt jag gjort: När Spänningen var sjuk förra veckan och var hemma från jobbet så tog jag bussen hem till honom efter jobbet och höll honom sällskap, det är väl så långt min romantiska ådra sträcker sig.

Ett jobb du aldrig kommer kunna ha:
Jag är så himla svag, så ca alla jobb som kräver starka lyft och sånt. Det går bara inte.


Tre saker i ditt skafferi:
1.  havregryn
2. snabbkaffe
3. vaniljstänger


Något du inte gillar hos andra:
Folk som är alldeles för självgoda. Nej, sånt tycker jag inte om.


En dålig sida hos dig själv:
Jag är ibland alldeles för snäll och tror det bästa om människor, detta leder oftast till att jag blir så himla ledsen och besviken på människor.
Sedan är jag hemsk dålig på att ta tag i saker, exempelvis så har jag ett halvskrivet mail på min dator som jag borde skrivit klart för typ en vecka sedan men det har bara inte blivit av.

En maträtt du är sugen på prick nu:
Har haft cravings efter isterband och dillstuvad potatis i flera veckor, det är så gott!

Helgplaner?
Har ännu inga planerade. Vi får väl se vad som händer, kanske får kramas lite med Spänningen eller något.

men jag kyssar dig som om det var din sista första gång.

Publicerad 2014-03-23 21:31:35 i att andas,

 
 
 
Det är fredageftermiddag, jag har kvällen innan haft det värsta bråket med min familj någonsin och ingen av oss tittar varandra i ögonen. Ingen frågar något och inte ens någon sorts artighet utbyts mellan parterna.
Jag kan höra min far och styvmor högt förmedla sina planer för helgen till varandra, i avsikt att jag ska höra. Detta för att slippa säga det direkt till mig, och när de åker och handlar för helgen så städar jag upp mitt rum, packar ner nödvändigheter i min väska och låser lägenhetsdörren efter mig när jag går.
Jag träffar upp Spänningen på kvällen och jag somnar i hans famn i soffan framför TV:n. Han stryker mitt hår och pussar min panna och bär mig sedan till sängen. Vi tar sovmorgon och när klockan är 10 och solen lyser in genom mörkläggningsgardinen så fnissar vi och pussar varandra tills han slinker ur sängen för att göra kaffe åt oss.
 
Lördagkväll, jag möter upp en främmande man två kvarter från mina bästa vänners kollektiv. Vi går en kort promenad, han är polisstudent, kommer från Värmland och är egentligen inte alls speciellt intressant. Men han frågar om jag vill komma upp på ett glas vin, som snart blir två och tre. På morgonen drar jag på mig kläderna och är ute ur lägenheten på mindre än 15 minuter från uppvaknande. Jag dricker inte kaffe med honom och jag pussar honom inte hejdå. Han frågar om jag är intresserad av en trekant med honom och en äldre tjej, och jag ger vaga svar innan jag går.

När klockan slår 21 på söndagskvällen så låser jag upp dörren till mitt hem igen, inne hörs det vanliga sorlet, min far ligger framför TV:n, min lillasyster springer runt i nya kläder och beundrar sin spegelbild och hennes mor hjälper henne med diverse saker som att ta kort på kläder och rensa garderoben.
Jag sitter vid mitt skrivbord oc observerar min lillasyster när hon poserar för iphonekameran i hallen, ingen har haft en längre konversation med mig än några enstaka ord. Och Spänningen skriver sms på sms och jag borde egentligen ha så dåligt samvete över vad jag gjort, fastän jag inte gjort något fel. Men jag är bara tom på insidan.
 
 

Goodbye to loving me.

Publicerad 2014-03-12 01:43:43 i att andas,

 
Det är mörkt i lägenheten, mellan väggarna ekar endast smattrandet av mitt tangetbord och ibland kan jag har min lillasyster vrida sig i sömnen på andra sidan väggen. Öppnar jag sovrumsdörren och står tyst kan jag höra min fars snarkningar, omslutna av stängda dörrar och i mörkret känns det som om tiden stannat. Som att jag fortfarande är femton år och jag smyger runt i lägenheten. Eller som när jag klättrade ut via mitt fönster på taket och satt och rökte mitt i natten. Men jag är inte femton, det är inte ens samma lägenhet och historien är inte densamma längre.
Jag som förut var dottern som det fanns hopp om, är numera den som inte pratas med. Jag passerar som ett spöke mellan hallen och mitt sovrum, nästan obemärkt. Inga hälsningar utan bara en sjunkande sten i magen som påminner om vad som en gång var ett familjehem där jag kände mig välkommen.
 
Jag har fått återfall och vaknat med blodfläckar på lakanen och kliande lår två gånger detta år. Två gånger, det är nästan så att jag vill krama om migsjälv och säga "Två gånger är inte så farligt, vem vet vad som egentligen skulle kunna hända!" men på insidan gnager en känsla av misslyckande, jag var skadefri i ett år, och nu är det tillbaka på noll igen.
Skillnaden från för några år sedan till nu är väl att jag inte skäms över det, jag har gått hem med män, trasslat ur mina ben ur ett par jeans och även om såren kliar och skorporna antagligen väcker frågor i deras hjärnor har jag inte brytt mig. Det är min kropp, och de små rivsåren från slöa köksknivar längs mina lår är inget jag skäms över längre.
Mannen jag umgås med på helgerna nu, låt oss kalla honom för Spänningen, han drog sina fingrar längs mina ärrade lår och lät fingrarna vila en extra stund precis där det sved som mest och han pussade mig bara på kinden. Inga frågor, inga undanflykter, inget. Det var skönt att inte behöva förklara sig, det är skönt att inte skämmas över det.
Det är är så lugnande för mig att jag inte känner att jag måste kräkas ur mig allt det dåliga när jag ligger halvnaken i sängen med någon. Berätta om allt som gör ont och hoppas att personen faktiskt gillar mig efter det. Från och med nu låter jag det komma som det kommer, uppdagas det så får det bli så. Men aldrig mer ska jag vara en verbal vulkan och kasta ur mig om problem med maten och hur jag blivit sexuellt utnyttjad. För man ser mig inte likadant efter det. Det är bara så.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela