ensammatankar.blogg.se

Jag ser sorg i dina ögon.

Publicerad 2014-12-18 23:25:40 i att andas,

Det var det han sa, när han tittade in i mina ögon när vi låg i soffan och tittade på film och hånglade för allt vi var värda. Och jag tittade bort, på en millisekund, och han frågade om jag tänkte på något speciellt. Och jag sa nej. Och fastän han strök min kind så brände det någonstans i kroppen av tanken att vara utom honom i 18 dagar.
 
När jag satt i hans soffa och visste att jag skulle behöva gå förr eller senare så reste han sig från soffan bredvid mig. Gick mot en en vägg fylld med fotografier och tog ner den jag anmärkt på när vi började ses. Att det såg ut som en TARDIS, fastän det egentligen bara är stoppljus med lång slutartid och skärpedjup eller vad han nu sa att det var. Och han drog försiktigt bort tejpen på baksidan, sprayade lite parfym på den och gav den till mig.
Med ett spjuveraktigt leende sa han "en julklapp." och jag la den i en bok för att inte förstöra den påvägen hem och nu sitter den vid min säng så att jag ska slippa saka honom riktigt lika mycket. 
 
Och för första gången på så jävla länge är jag nog kär i någon som faktiskt förtjänar mig, någon som är bra mot mig. Och han är trots allt så himla fin.

Decemberregn och vantar.

Publicerad 2014-12-16 12:31:29 i att andas,

 
Nu är det nästan en vecka kvar till jul, jag känner mig stressad som inte fixat några julklappar. 
Jag känner mig stressad för att jag kommer jobba nästan varje dag fram till jul, och på julafton. Jag känner mig stressad över små saker som att jag inte verkar ha tid för saker som att gå på julmarknader, glöggmysa i vintermörkret eller andra juliga saker. 

Jag försöker prioritera saker i rätt ordning, bokar upp hela min lediga helg med min familj eftersom jag känner att jag måste, det är klart jag vill. Men egentligen skulle jag vilja ligga i min säng och andas ut i 48 timmar. Jag försöker balansera övertidsarbete och träffa vänner över vinglas. Och någonstans, någonstans långt där inne finns en gnagande känsla om att det inte är såhär det ska kännas i juletider. 

Mannen jag träffar, han som håller min vantbeklädda när snön ligger i ett tunt lager på marken, åker snart hem till sin familj över julledigheten. Han som gjort att regniga december inte känts lika kall och grå som den varit. Och jag vill inte sakna någon, jag orkar inte sakna just nu.

2014-12-03

Publicerad 2014-12-03 23:28:34 i att andas,

Det är nu december, min favoritmånad på året, som börjar med att jag blir ett år äldre och sedan fortgår i att man sitter i soffor hos vänner och pratar om det gångna året, vad man ska göra bättre till nästa år och alla de bästa sakerna som hänt. Och alltid med ett par stickade strumpor på fötterna och en mugg med valfritt varmt innehåll.
 
För två veckor sedan skrev en herre till mig på Tinder (den enda dejtingappen som jag numera använder, för er som minns mitt uppbrott med hetsen om tvåsamhet). Vi pratade i flera dagar, varje vaken minut så skrev vi långa meddelanden till varandra, om allt och inget. Och efter några dagar tog jag mod till mig och frågade om vi skulle ta en promenad på kvällen, vilket han gärna ville. Och efter det har vi setts sporadiskt, några gånger sådär.
 
Jag ger honom inget namn här ännu, jag ville mer bara berätta om det. Han är snäll, lyssnar när man pratar och kliar ens hårbotten när man sover. Och december känns plötsligt mindre kallt.
Igår firade jag tjugotre jordsnurr, och när jag låg i hans knä 23:59 frågade han om jag fått en födelsedagskyss. Och när jag skakade på huvudet böjde han sig ner och kysste mig. Det var gulligt gjort av honom.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela