It's like you're always there, in the corners of my mind.
Ibland ligger jag här på natten, det är inte så ofta längre, men plötsligt så får jag ett sånt sug i magen att jag tror att jag ska implodera. Minnesbilder från fester, läppar mot läppar, hans skratt och hur han tittade på mig när han fortfarande tyckte om mig. Och jag ligger där i en boll under täcket och undrar om han får samma anfall ibland, när allt bara stannar av och det enda man kan tänka är: jag undrar vad han gör just nu och om han tänker på mig ibland.
Men sedan drar jag mig tillbaka till verkligheten. Inget av det spelar längre någon roll, det är gammalt, bortkastat, ligger dammigt i någon bortglömt-låda någonstans och vi kommer aldrig hitta tillbaka till varandra igen.
Det är som om vi är källsorterade, du är papper och jag är färgat glas. Du landade mjuk i containern medan jag krossades mot kanterna.
