ensammatankar.blogg.se

Oh, sunshine in an empty place.

Publicerad 2014-04-27 22:18:16 i att andas,

 
Det är en varm fredagkväll, jag sitter hemma hos A och firar att jag nu fått ut min första lön och är samtidigt sorgsen att alla dessa pengar gick till Kronofogden och CSN. Vi dricker rödvin ur orimligt stora glas, och ibland tänker jag på hur mycket som kan förändras på så kort tid, såsom att jag faktiskt har ett jobb nu, och att min lön försvann på 24 timmar men att jag nu blivit av med sextusen kronor av min skuld. Men också att jag för ett halvår sedan bara rynkade på näsan när jag blev erbjuden ett glas rödvin och ibland tvingade i mig det av ren artighet.

Jag frågar Spänningen om han vill ses, sveper jag mitt vinglas och befinner mig i hans hall, allt på mindre är sextio minuter. Och fastän jag vet att jag inte får bli kär så trycker jag mig extra nära när han kramar om mig när jag står där i hans hall och klär av mig vårjackan. Och även om jag vet att han kanske inte tänker på mig alls när jag inte är där, så känns det som att jag betyder något när han smeker min rygg och pussar mig på pannan och jag kan känna ett leende på hans läppar.
Och när vi lägger oss tillsammans i sängen och pratar om veckorna som varit, om allt som hänt medan vi inte kunnat ses så flätar våra fingrar in sig i varandra och det är knappt så att vi själva märker det. Och när vi stängt av TV:n och det är mörkt i rummet kittlar vi varandra och fnisset fastnar mellan våra läppar och även fast vi ska gå upp 8:45 nästa morgon skrattar vi och hånglar tills vi inte orkar mer alls.
 
Och när väckarklockan ringer på lördagsmorgonen, så drar han sig vant ur sängen. Han ger sig inte hän till niominuters-snoozens förbannelse utan försvinner ut i köket och kommer snart tillbaka, kysser mig i nacken, säger att jag måste kliva upp och drar på sig sig ett par svarta mjukisbyxor och går ut i köket och äter frukost.
Och när jag fyrtio minuter senare står i ytterdörren och hånglar hejdå så gör det inget att jag var tvungen att kliva upp tidigt min enda sovmorgon den veckan. Och jag går hem, och umgås med min familj och mina systrar och duschar, fixar mig och träffar upp A som denna dag till ära fyllde 22. Och det ska firas med ännu mer vin, glitter och en kväll på gayklubb. Och när klockan passerat tolvslaget och jag känner att jag faktiskt borde gå hem så frågar Spänningen om jag vill göra honom sällskap.

Och när söndagsnatten rullar in, så sitter jag på en buss där en man ramlar ur sitt säte och slår upp huvudet mot en kant så att det blir blod överallt och jag måste blunda hela vägen till ändhållplatsen för att inte gråta. Och när jag tyst smyger in i Spänningens lägenhet och lägger mig i hans säng så kryper jag nära och berättar om allt det där som var hemskt, om hur blodet rann längs den okända mannens ansikte och hur alla på bussen hjälpte honom. Och han stryker mig över håret. Och jag bryr mig inte ens om att jag ska vara på jobbet om sex timmar, för precis där och då är jag hans om så bara för några timmar.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-04-28 22:37:38

Ååh vill också ha nån nära. Nån att mysa ner sig med och bara känna av nuet.
Känna lugnet. Bli stryken på ryggen, få en kyss i pannan.
Bli imdragen i en varm omfamning!

Postat av: Daniella Åberg

Publicerad 2014-04-30 17:50:12

är ni tilllsammans på riktigt nu? <3

Svar: Nej, men är det fånigt att önska det?
ensammatankar.blogg.se

Postat av: Stubborn kid ✞

Publicerad 2014-06-21 21:09:07

det här var så fint att läsa.

Svar: tack <3
ensammatankar.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela