ensammatankar.blogg.se

Den nakna sanningen

Publicerad 2014-02-05 22:49:46 i kilogram,


Det här är jag, utan kläder påväg in i duschen. I min spegelbild kan jag räkna kotorna som löper längs min ryggrad, revbenen som hotfullt sticker ut ur min bröstkorg och skulderblad så hårda och vassa att det är obekvämt att skeda med mig om natten. 
Jag får skavsår av mina jeans längs mina höftben och när jag kliver ur en varm dusch kan jag följa trädsystemet av vener från fingerspets till tåspets. 

Jag stödjer inte detta ideal, jag vill inte vara en del av detta sjuka ideal. Och alls ni där ute, ni är så jävla vackra precis som ni är. Håll er borta från matmonstrena om ni kan. I år har jag 10års jubileum med mina och jag planerar att fira det med att driva ut den en gång för alla. 

Kommentarer

Postat av: Daniella 🌙

Publicerad 2014-02-06 02:17:00

fast du lyckades iallafall. du tog dig dit. jag tror inte jag kan ge upp ens halvvägs...

Svar: Älskling, jag tog mig ingenstans. Jag har vandrat i cirklar i år. Min maxvikt är 58kg. Jag har aldrig vägt mer än så, det är inte hälsosamt eller bra för ens självbild. Jag älskar dig och du är fin precis som du är!
ensammatankar.blogg.se

Postat av: Nathalie

Publicerad 2014-02-06 10:35:04

Jag ser vad du skriver. Försöker ta in orden, förstå dem. Jag gör det. Jag förstår allt det hemska men jag kan inte låta bli att bli avundsjuk. För att din äs är bättre än mig. Jag vet att man inte kan säga så. Alla äs är egentligen dåliga men jag hoppas du förstår hur jag menar. Det är när jag jämför mig med folk som är ätstörda "på riktigt", mer ätstörda än mig, som något bara blir triggande. Jag vill också se alla ben utstickande när jag ska kliva in i duschen. Jag är trött på allt äckligt fett. Jag vet att det egentligen inte blir bättre av att gå ner i vikt men jag inbillar mig, du vet ju hur det är. Jag måste sorgligt nog, lite motvilligt, hålla med Vapenbroder. Kram. <3

Svar: Oavsett hur många utstickande ben du har på kroppen kommer du fortfarande se fettet bakom och under. Det spelar ingen roll hur liten du blir, det blir aldrig nog. Man tror liksom att man kommer kunna sluta när man når sitt mål, men då fortsätter man ännu mer. Kroppsuppfattningen blir skev och trots att man väger 20 kg mindre än sina kompisar så är man fortfarande äcklig och fet. Det spelar ingen roll hur många revben man kan räkna. Man kommer aldrig att bli nöjd. kram <3
ensammatankar.blogg.se

Postat av: Nathalie

Publicerad 2014-02-07 09:23:50

<3

Postat av: FrökenTV, bloggen om tv och film

Publicerad 2014-02-10 21:16:37

men när matmonstret väl sagt hej är det dock svårt att inte säga hej tillbaka.

Svar: Jo jag förstår det. <3 men kämpa på!
ensammatankar.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela