ensammatankar.blogg.se

Skjut mig här och nu, för nu kan jag dö.

Publicerad 2014-06-25 01:16:40 i att andas,

Tisdag, för exakt en vecka sedan, kontoret jag jobbar på är dödstyst. Jag och alla mina kollegor sitter sammanbitna vid våra platser. Trummar med fingrarna på bordet, skakar på knäna och förstör pappersmuggar.
Vår chef tittar medlidande ut över oss som sitter och nervöst skruvar på oss.
Klockan är 11:30, två kollegor har inte kommit in till jobbet, de har fått lämna paserkorten och gå hem igen.
Och vi sitter tysta, för det är två till som ska gå. Ingen vet vem, alla sitter försjukna i tankar om vad som komma skall. Så fort vår chef går förbi och pratar med någon rycker alla till, som om något skrämt dem.
 
Och när han lämnar kontoret för att hämta kaffe viskar vi till varandra, försöker peppa att det inte är någon av oss, att vi är bra. Att det finns dem som är sämre, inte för att man ska vara sån. Vi har jobbat hårt allihop och mest av allt är hela situationen orättvis.
Jag går till en annan del av kontoret och pratar med en kollega som vet mer än mig, vi pratar mer med varandra den dagen är vad vi någonsin gjort under våra tre månader på samma arbete. Och tillslut vet vi vilka som har fått lämna in sina kort och inte kommer finnas i vimlet på våra after works i fortsättningen. Och vi är kvar, det dras en lättad suck genom lokalen, och fastän alla är sådär jävla äckligt frustrerade över att det har blivit såhär så känns det skönt att kunna lägga magontet åt sidan och fortsätta arbeta för dagen.
Klockan är 14:00 när vi får prata med chefen om detta, några åt gången, och vi säger alla att vi förstår. Att det är orättvist men att vi förstår. Att vi är tacksamma att vi fick stanna.
 
Och den kollega jag kommer sakna mest är han som alltid satt bredvid mig, eller mitt emot mig i kontorslokalen, som alltid glittrade till lite i ögonen när han såg mig. Som alltid pratade lite extra med mig än med alla andra.
Som enligt vissa kollegor flirtade med mig, vilket jag avfärdade med att vi bara har roligt.
Men när jag ringer för att fråga om han försovit sig igen och han svarar att han fick gå hem igen så blir jag arg och ledsen. Men jag hör honom nästan rycka på axlarna på andra sidan telefonen. Och kanske ses vi över någon öl någonstans, någongång.

Kommentarer

Postat av: Polly

Publicerad 2014-07-04 17:51:54

Fina du. Vad sägs som att dela på en flaska vin eller två någon dag?

Svar: hej du! Absolut! har du kik? Skriv till mig isf : vansinnet

puss
ensammatankar.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela