ensammatankar.blogg.se

När man inte bloggat på ett tag, då känns det så prestationsmässigt jobbigt att sätta sig ner och skriva om sitt liv. Förstår ni vad jag menar? Ni fina läsare som ser rakt in in själ via alla ord jag kastar ur mig här, som på någotvis ändå är vägda på silvervåg. 

 

De senaste veckorna har som skett per automatik, jag går till jobbet och sedan går jag till mina vänner och så dyker jag upp i min egen hall, min familj hall, i ett virrvarr av skor och jackor vid läggdags. Jag dricker vin och öl varje helg. 

För någon vecka sedan var jag två brittiska pojkars privata guide. Vi drack öl på en uteservering och jag berättade om allt sevärt i staden och frågade varför de i hela världen kommit till min lilla stad. Och de svarade: We heard it was alot going on here. De var från London och svor över priserna för en Norrlands på uteserveringen, jag fnissade och med en av männen pratade jag arkitektur, vilket han pluggade hemma i London. Den andra mannen tittade försiktigt på mig, det var han som jag stämt träff med ursprungligen och så fort vi blev ensamma så tittade vi bara tyst på varandra utan något att egentligen säga varandra. Han hette Liam, han var ursprungligen från Irland och jobbade på en designbyrå i London. Han hade halvlockigt hår som stack honom i ögonen och trots att det var plusgrader så satt han med vinterjackan på där på uteserveringen. Och när jag och min väninna bestämde oss för att det var dags att gå så ryckte han tag i min arm när jag skulle skaka hans hand för att ge mig två kindpussar. Och när jag och min vän står fnissiga av att ha träffat två britter bara sådär på en torsdag så får jag ett sms där det står "I wanted to kiss you.". 

och vi ses inte mer den helgen trots att vi gör upp planer, men det gör egentligen inte så jävla mycket. 

Istället träffar jag mina vanliga vänner och vi dricker fredag och lördag, går på gayklubb och dansar oss svettiga och jag letar egentligen bara efter hans glittrande Londonögon i vimlet, men finner dem aldrig och går sedan hem för att sova av mig ruset innan ett nytt skift på mitt kontor väntar.