ensammatankar.blogg.se

Goodbye to loving me.

Publicerad 2014-03-12 01:43:43 i att andas,

 
Det är mörkt i lägenheten, mellan väggarna ekar endast smattrandet av mitt tangetbord och ibland kan jag har min lillasyster vrida sig i sömnen på andra sidan väggen. Öppnar jag sovrumsdörren och står tyst kan jag höra min fars snarkningar, omslutna av stängda dörrar och i mörkret känns det som om tiden stannat. Som att jag fortfarande är femton år och jag smyger runt i lägenheten. Eller som när jag klättrade ut via mitt fönster på taket och satt och rökte mitt i natten. Men jag är inte femton, det är inte ens samma lägenhet och historien är inte densamma längre.
Jag som förut var dottern som det fanns hopp om, är numera den som inte pratas med. Jag passerar som ett spöke mellan hallen och mitt sovrum, nästan obemärkt. Inga hälsningar utan bara en sjunkande sten i magen som påminner om vad som en gång var ett familjehem där jag kände mig välkommen.
 
Jag har fått återfall och vaknat med blodfläckar på lakanen och kliande lår två gånger detta år. Två gånger, det är nästan så att jag vill krama om migsjälv och säga "Två gånger är inte så farligt, vem vet vad som egentligen skulle kunna hända!" men på insidan gnager en känsla av misslyckande, jag var skadefri i ett år, och nu är det tillbaka på noll igen.
Skillnaden från för några år sedan till nu är väl att jag inte skäms över det, jag har gått hem med män, trasslat ur mina ben ur ett par jeans och även om såren kliar och skorporna antagligen väcker frågor i deras hjärnor har jag inte brytt mig. Det är min kropp, och de små rivsåren från slöa köksknivar längs mina lår är inget jag skäms över längre.
Mannen jag umgås med på helgerna nu, låt oss kalla honom för Spänningen, han drog sina fingrar längs mina ärrade lår och lät fingrarna vila en extra stund precis där det sved som mest och han pussade mig bara på kinden. Inga frågor, inga undanflykter, inget. Det var skönt att inte behöva förklara sig, det är skönt att inte skämmas över det.
Det är är så lugnande för mig att jag inte känner att jag måste kräkas ur mig allt det dåliga när jag ligger halvnaken i sängen med någon. Berätta om allt som gör ont och hoppas att personen faktiskt gillar mig efter det. Från och med nu låter jag det komma som det kommer, uppdagas det så får det bli så. Men aldrig mer ska jag vara en verbal vulkan och kasta ur mig om problem med maten och hur jag blivit sexuellt utnyttjad. För man ser mig inte likadant efter det. Det är bara så.

Kommentarer

Postat av: Polly

Publicerad 2014-03-13 12:53:23

Jag önskar att jag kunde säga något trösterikt, som hjälper dig igenom och ur detta svåra. Det kanske är mörkt ett tag nu, men snart, innan du vet ordet av, kommer det ljusna. Det gäller bara att kämpa på ett tag till. Kram <3

Svar: men kram, finaste du. Så himla snällt av dig att peppa mig <3
ensammatankar.blogg.se

Postat av: skinny

Publicerad 2014-03-15 21:02:27

Styrkekramar! <3

Svar: <3
ensammatankar.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela