ensammatankar.blogg.se

Det var en vecka sedan jag uppdaterade er om mitt liv  nu.
Jag har fortfarande inte uppsökt läkarhjälp för min utmattning utan sover lite för länge istället, missar dygnets viktigaste timmar. Men vad spelar det för roll när jag ändå älskar den tysta svarta natten bäst ändå.

Jag berättade aldrig om hur det gick på slutintervjun, men gud så kul jag hade den dagen. Jag var sådär sprudlande glad, var snäll och log mot alla jag träffade. Träffade gamla flammor, tre stycken för att vara bestämt. Varav två ignorerade mig och den tredje såg ut som om han sett ett spöke när vi passerade varandra inne i den låsta byggnaden.
Min allra bästa vän jobbar där också, A. Och jag är så glad att han snällt lagt in goda ord för mig hos sina chefer. För 24 timmar efter att jag lämnat byggnaden ringde telefonen och kvinnan på andra sidan frågade om jag ville ha jobbet, och om det gick bra att skriva kontraktet på torsdag.

Bäst av allt kommer vara att jag kommer träffa nya människor, jag kommer ha en lön och jag kommer kunna äta lunch med A alla dagar i veckan om jag vill. Hurra för det!

 

Dessutom har jag spenderat dessa två helger i kvarteren som kan liknas vid mina bardomskvarter, där min pappa bodde som ungkarl när skiljsmässa gått igenom, där han flyttade ihop med min styvmamm, allt sånt. Där bor en man i min ålder, som har den mjukaste beröringen en människa kan ge en annan, sover nära och pussar en i nacken på morgonen och så skrattar han in i mitt korta nackhår och säger att vi än en gång sovit bort hela morgonen. Jag skulle inte säga att jag är kär, och jag ska göra mitt yttersta för att inte sätta denna man på en pedistal. Men det är skönt att veta att jag har någon att hångla med under de enamma helgerna som kommer.