ensammatankar.blogg.se

To my heart beats sound.

Publicerad 2014-05-09 17:23:12 i att andas,

Jag ligger i sängen med svullen hals, och ett hjärta som klappar hårt innanför bröstkorgen. Idag är det grått utanför fönstret, det är min första lediga dag sedan lördagmorgon förra veckan. Klockan är 17:15 och jag har inte tagit mig ur sängen förutom för att dammsuga lite. Jag är febervarm och allt jag skulle vilja ha är någon som smeker min rygg.
Enligt internet är det höga halter av björkpollen i luften, och jag stänger alla fönster och kryper ner under täcket igen och hoppas att pollensäsongen snart ska vara över.
 
I en vecka har jag gått till jobbet, lagt på ett leende på ansiktet så att det känns som att kinderna går sönder. Jag skrattar och hälsar glatt på mina kollegor, hämtar kaffe åt min bordsgranne vid varje rast och fnissar över interna skämt. Jag älskar mitt jobb, jag älskar alla där, men det är svårt att vara så himla positiv när jag går sönder på insidan. 
Jag känner människor på min arbetsplats som blivit utbrända, sjukskrivna, de som slutat efter en månad och de som sitter kvar med samma jobb efter fem år. Och jag är inte ens rädd för att fastna här, för första gången på flera år så känns det som att mina medarbetare ser mig, och folk hälsar glatt vid kaffemaskinen och mina chefer, utbildare och andra "högre uppsatta" frågar mig en onsdag eftermiddag om jag klippt mig, eller om jag gjort något speciellt eftersom jag ser så fin ut. Och jag bara ler som tack.
Receptionisten möter mig i trappen och stoppar mig med orden "Alltså, du blev så himla fin sen du kilppte dig".
Men jag har inte klippt mig, men jag tänker låtsas att jag blivit vacker i allas ögon för att jag trivs på min arbetsplats.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela